Onsdag 15/9
Christopher mår bra, hoppas jag. I måndags var vi på sjukhuset hela dagen på sex-månads kontrollen. Det var blodprover och en massa besök hos diverse läkare. En riktig jobbig dag. Christopher blev helt slut och talade om för mig att ”mamma jag orkar inte mer”. Jag förstår honom verkligen, nu får det räcka. Hur mycket ska en liten människa behöva gå igenom??
Igår åkte vi tillbaks till sjukhuset för att söva Christopher eftersom han skulle bli av med sina slangar(CVK´n) och göra ett benmärgsprov. Vi åkte in till sjukhuset tidigt och sövningnen blev sent på em. Han fick fasta väldigt många timmar. Det är jobbigt att vara hungrig i ca ett helt dygn utan mat. Så när han vaknade efter alla ingrepp blev han förbannad och halvgalen. Sköterskan försökte lugna honom med morfin och ännu mer morfin. Men jag talade om för henne att det inte kommer att funka. Utan det Christopher behöver är lugn och ro och mat. Så jag tog upp han i min famn och gick tillbaks till avdelning utan deras tillåtelse, satte honom i sängen och gav han en macka. Efter mackan blev han lugn och glad. Det var en hemsk dag igår. Christopher talade om för hela personalen nere på operation att dom alla var töntar och att dom skulle lämna honom i fred.
Nu får vi vänta ca en vecka på alla prover och jag hoppas verkligen att resultatet ska vara positivt. Jag ber…
Kram T
september 16th, 2010 at 11:22
Hej! Vilken fin blogg du har om Christopher. Jag håller såklart tummarna för att alla prover ser bra ut, Christopher ska verkligen inte behöva gå igenom mer nu. Ni alla förtjänar att bara få ha det bra och leva ett helt ”vanligt” liv. Kramar Malin
september 21st, 2010 at 9:58
Tamana
Ber, hoppas och tror…
Ni är alltid i mina tankar
stora varma styrke kramar
september 21st, 2010 at 10:00
Tamana
Hoppet och tron är alltid med dig, styrkan finner ni tillsmmans i er tro..
Alltid i mina tankar
september 21st, 2010 at 11:57
Bra gjort att ”kidnappa” honom. Du vet bäst vad han behöver!
Av hela mitt hjärta hoppas jag att proverna är så bra de kan! De bara måste vara det, måste måste…!
Eva