christopher Bensch

Jag har inte skrivit på ett tag, har helt enkelt inte orkat. Christopher mår sådär, levervärdena går upp och ner. Tydligen kan det hålla på så här i flera månader. Hans humör har blivit  något bättre, eftersom vi nu börjat att sänka på cortisonet. Han har så mycket mediciner för allt möjligt och tillsammans har dom en mörk baksida, alla biverkningar är inte roliga. Han äter och dricker bra, men är trött, svullen om buken och går väldigt långsamt och ostadigt. Men trots all skit så kämpar vi vidare, snart har vi kämpat i ca 3år.  Helt otroligt, vilken hemsk sjukdom, som kräver så mycket av en liten människa.  Jag hatar cancer, varför ska ett litet barn behöva gå igenom all skit som den medför.

På dagarna så går vi upp till Christophers dagmamma och hälsar på, om Christopher har ork förstås. Jag vill tack denna underbara kvinna Eva Carlsson för allt stöd som hon ger oss. Hon är helt fantastisk. En stor kram till dig Eva från oss. Det är så viktigt för Christopher att få träffa friska barn och se hur dom leker och skrattar. Jag tror att det är vägen till tillfrisknandet.

William och Alex mår bra, dom tjatar och undrar när deras lillebror kommer att bli frisk och när vi kan resa. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag talar om för dom att jag hoppas att det blir snart. Jag måste hoppas och tro på att min son ska klara det här. Annars finns det ingen mening med all skit som han får stå ut med, Kram T

This entry was posted on onsdag, januari 26th, 2011 at 17:13 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.