Måndag 3/1
Kl är nu 05 på morgon och jag är på BIVA, barnintensiven med Christopher. Igår på fm så försvann Christopher för oss i några minuter,så jag ringde 112. Vi åkte ambulans in till Astrid och Christopher hamnade på barnaktuen. Han andades fint och hade fria luftvägar men han krampade flera omgångar och var inte vid medvetande. Så vi fick rulla upp till BIVA och där fick han mediciner för dessa kramper och smärtstillande. Man har röntgat skallen och där hittar man ingenting och under hela natten har man registrerat hjärnans aktivitet och än så länge visar det att han har aktivitet som vid epilepsi.
Det är fruktansvärt och se honom ligga i sin säng helt borta. Jag har fått kontakt med honom, han har ropat på mig och frågat efter nappen och klagat över huvudvärk. Men han är tungt sänkt av läkemedel. Nu på morgon får vi se vad som händer. Jag hoppas att han får vakna och att min Christopher kommer tillbaks.
Jag lider inombords, försöker hitta kraft. Kram T
januari 3rd, 2011 at 17:49
Jag hoppas med er och tänker på er. Jag vill ge kraft och hopp. Till lille Christopher som kämpar så tappert! Och till dig och din familj. Massor med varma och hoppfulla tankar från en mamma som allt för väl känner igen oron och maktlösheten.
All kärlek.
Margita, mamma till Otroliga Victoria
januari 4th, 2011 at 11:47
Hej Tamana.
Jag har inga ord……
Säg till om vi kan hjälpa er med något?
Kram