Dag 29, Deppig
Christopher har varit på sjukhuset halva dagen för blodprovstagning och kontroller. Känns jobbigt och deppigt att återvända till sjukhuset. Livet är bra orättvist. Alla andra kompisar i hans ålder går på dagis och har kul, medans han får ligga still i en säng och bli påtittad av läkare och sjuksköterskor. Det är en bit att åka dessutom. Jag blir alldeles matt efter en dag på sjukhuset, det känns som man har sprungit flera mil. Det är jobbigt både psykiskt och fysiskt. Idag känner jag mig deppig…Kram Tamana
mars 26th, 2010 at 22:05
Finns här alltid. Kärlek till er alla. Puss Emma
mars 26th, 2010 at 23:52
Vet du, det är HELT OK att känna så och inget konstigt med det.
Självklart blir det en anspänning i hela kroppen bara att vara på sjukhuset och dess miljö, sen att se sitt barn få utstå alla dessa provtagningar och utmaningar för att han ska blir frisk, jag kan bara säga att du är fantastisk och som tur är så klarar du det, bara för att ni måste göra det, även om du/ni säkert tvivlar på det ibland när deppigheten kommer över en. En dag i taget, ni har kommit en bra bit på vägen nu hur motigt det än kan kännas. Jag tycker du är så bra, bara att du tar dig tiden att skriva här, du är så mkt starkare än du tror Tamana!
Snart får Christopher också leka med sina kompisar!
En dag i taget..
Kram Anna
mars 27th, 2010 at 9:57
Deppig klart att du är, förkrossad, ja…
Livet är sjukt orättvist men som jag sagt de kommer en vår och sommar då solen kommer lysa extra stark just på er…
Stora styrke kramar
Susanne