Dag 18, Måndag igen
Nu har vi varit hemma i åtta dagar, känns underbart. Hoppas på flera härliga dagar. Ju längre tid som man är hemma inser jag hur sjuk värld vi lever i. Hela våran tillvaro kretsar kring christophers sjukdom och hans liv. Vi kämpar och försöker att leva och njuta. Men jag blir avundsjuk på alla andra som har det helt fantastiskt. Christopher har varit sjuk mer än halva sitt liv , han har fått kämpa med diverse biverkningar och tvång av olika slag. Det är fruktansvärt. Jag önskar av hela mitt hjärta att han blir frisk och får växa upp och bli lycklig. Han mår helt ok idag och just nu. Varför ska ett litet barn behöva vara så sjukt? Varför ska ett barn behöva lida? Varför ??, Kram T
mars 15th, 2010 at 13:03
Hej Tamana, härligt att ni får vara hemma, förstår alla dina frågor, och att det inte finns några vettiga svar, hoppas så innerligt att ni får vara lyckliga och att Christopher blir frisk snart. Önskar att man kunde göra något för att lätta på allt, tänker mycket på er. Kram,Linda.
mars 15th, 2010 at 18:32
Härligt att träffa Alexander igen ! Kul att se honom och att kompisarna blev så glada när han kom.
Förstå att det susar omkring många svåra frågor i era huvuden just nu.
Du skrev häromdagen att det handlar om att ta en dag i taget och det är nog så det måste vara. Vi är många som tänker mkt på er och innerligt önskar att vi kunde göra ngt för att lätta er börda.
Ngn sa till mig att man får de barn man klarar av att ta hand om så : Var stolta att Christopher kom till just er. För hur många föräldrar *vågar* och vill vårda ett så svårt sjukt barn hemma ?? Kämpa på !
Kram Fia
mars 18th, 2010 at 12:55
Skönt att ni kunnat vara hemma de här dagarna och att ni fått uppleva några dagar av sol och gemenskap. Hoppas det har gett i alla fall lite extra kraft i den ofattbart kämpiga situation ni befinner er i just nu. Vi tänker på er varje dag, ni finns med i barnens aftonbön varje kväll och vi lägger allt hopp till att ni snart ska få komma ut på den andra sidan av den här tunneln och få njuta av att få se Christoffer och de andra pojkarna växa upp. Det finns INGEN som jag önskar mer lycka i livet än er! Behöver ni nåt vet ni var vi finns. En stor kram till dig, Tamana!
/Ingela (Isabels mamma)