christopher Bensch

Kvällen går mot sitt slut, har fått vara hemma ett dygn. Känns underbart, men oron finns där hela tiden. Tänk om man fick ett normalt liv!! Jobba, lämna barnen på dagis, träna och resa. Fan vad underbart. Uppskatta det du har innan det blir försent. Hälsan är det viktigaste du har. Jag önskar och hoppas att mitt barn blir friskt. Det är tungt, så fruktansvärt tungt. Att få sova i sin egen säng, känns fantastiskt, något som man tycker är självklart. Men det är det inte för oss. Att få äta middag eller läsa en saga för barnen, känns också härligt. Att bara få va, jag menar frisk. Jag tänker hela tiden på när vi måste vi åka tillbaks, är det ikväll eller imorgon eller nästa dag. Svårt att hantera denna känsla…

Vaknade tidigt och fick iväg William till skolan. Christopher vaknade och var glad men trött. Han åt lite yoghurt och smörgås till frukost, helt otroligt. Sedan kom hemsjukvården och tog en passa prover och kontroller. Hemsjukvården  fungerar precis som en vårdavdelning. Efter att en sköterska har varit här åker hon tillbaks till sjukan och rondar med doktorn sedan på em ringer en läkare upp oss och kollar att allting är ok. Helt fantastiskt att man kan få vård hemma av väldigt proffsiga människor. Att få vara hemma med ett sånt sjukt barn är obeskrivligt. Sverige är det enda land i världen som har hemsjukvård för patienter som transplanteras. Det krävs att man bor i Stockholm och inte mer 1tim bilfärd från sjukhuset. Självklart krävs också viljan att vara hemma.

Efter alla morgonrutiner, så gick hela familjen på en underbar promenad. Christopher njöt och Alex gnällde. De är alltid någon som inte vill. Har precis kommit hem efter att ha varit ute i det fina vädret. Solen ger en inte bara D-vitamin  utan även energi…Christopher sover nu i vagnen, vi hörs senare, kram T